Reven roter i arkivene og har funnet en utstillingskatalog, utgitt til den eneste separatutstillingen av Ian Hamilton Finlay (1925–2006) på norsk jord. Reven synes det er vanskelig å skrive – det er det, ingen bør ta lett på det – og han siterer derfor gjerne. Fra Store norske leksikon:
Ian Hamilton Finlay var en britisk installasjons- og konseptkunstner. Han virket også som poet og hagekunstner. […] I 1960-årene fremstod han som en av de fremste innen bevegelsen som arbeidet med konkret poesi, og han etablerte seg etter hvert som en av Skottlands ledende kunstnere. Verkene hans har vært utstilt i mange av verdens ledende gallerier og museer, men Finlay selv forlot nesten aldri sitt hjem i Pentland Hills, hvor han bodde fra 1966. Han ble kanskje best kjent for Little Sparta, en nyklassisistisk skulpturhage han anla sammen med sin kone Sue Finlay ute på en øde skotsk hede.1
Leksikonartikkelen nevner ikke kontroversene rundt Finlay. Han kunne være vanskelig, og verkene hans refererer ofte til kamp og krig, men det må være lov. Han gikk også til kamp selv, først hjemme, mot myndighetene, og siden i Frankrike. I 1986, i forbindelse med tohundreårsjubileet for den franske revolusjon, ble han invitert til å lage et permanent kunstverk til hageanlegget i Versailles. Invitasjonen ble møtt med anklager om fascistiske sympatier fra en toneangivende redaktør og kunstkritiker, og kulturdepartementet fikk kalde føtter. De trakk tilbake oppdraget, og Finlay erklærte krig. Det er en trist og dum historie, om trangsynte kritikere og konfliktsky embetsfolk, og den ender ikke godt. Finlays kamper på skotsk jord er mindre vonde. Den første, Finlays «spartanerkrig», er fornøyelig, i alle fall det første slaget. De regionale myndighetene hevdet at hagetempelet i Little Sparta var et kunstgalleri og derfor skattepliktig, mens Finlay hevdet at det var en religiøs bygning og derfor fritatt for skatt. De ble aldri enige, og til slutt bestemte myndighetene seg for å aksjonere. Reven siterer fra det svenske tidsskriftet Tydningen, nr. 43–44 (2022), et temanummer om Finlay og Little Sparta, som herved er anbefalt:
Den 4 februari 1983 anlände utmätningsmannen (”Sheriff officer”) Alexander ”Sandy” Walker till Little Sparta på uppdrag att konfiskera tre träskulpturer (föreställande nymfer) som fanns i Temple of Apollo. På plats konfronterades Walker av Finlays anhängare i den nyligen upprättade motståndsgruppen Saint Just Vigilantes som vid denna tid bestod av konstnärer och kritiker som rest till Dunsyre från hela Storbritannien. Gruppen uppkallades efter Louis Antoine de Saint Just – en jakobinsk ledare under den franska revolutionens blodigaste fas, känd för sin hänsynslöshet, agitatoriska förmågor och omstörtande agenda. På Little Sparta hade också ett pressuppbåd från tidningar och television samlats för att dokumentera händelserna. Intresset från allmänheten var stort. BBC News sände exempelvis ett tv-reportage samma kväll.
Detta simulerade krig koordinerades noggrant och utfördes med ironi och humor: entrén till Little Sparta hade transformerats till en kontrollstation – döpt till ”check-point Sandy” efter Walker. I anslutning till kontrollstationen hade ett högkvarter bildats där Finlays allierade gav intervjuer och delade ut ett manifest till pressen som fördömde Strathclyde Regions förehavanden. Utöver detta hade en replika av en tysk Mk. IV panzer konstruerats av kartong. Stridsvagnen var kamouflerad med nät och stod med siktet inställt på de anländande besökarna. Sue red till häst och kommenderade trupperna i Saint Just Vigilantes, medan Ian låg gömd i en närliggande lada. Senare kom han ut från sitt gömställe med uppsträckta händer framför pressens kameror.
Själva striden pågick under eftermiddagen och innehöll flera vändningar. Eftersom Walker blev så pass numerärt underlägsen kunde han inte utföra sitt uppdrag – och såg det därför nödvändigt att kalla på polisförstärkning. Men en av Finlays grannar hade i förväg punkterat ett däck på Walkers fordon, vilket hindrade honom att ta sig ifrån Little Sparta. Walker hade tvingats gå nära en mil till fots för att nå närmaste telefonkiosk om inte en reporter erbjudit sig att köra honom dit.
Kl. 13:30 återvände Walker med polisförstärkning och sökandet efter Ian, som Walker var övertygad om hade gömt sig inne i templet, trappades upp. Polisen iakttog på behörigt avstånd medan Walker gav sig i kast med att ta sig in i templet. Man fann att byggnaden var låst och barrikaderad inifrån. Efter ett tag lyckades dock Walker bryta upp ett mindre sidofönster och klättra in den vägen. I templet fanns emellertid inga nymfer att konfiskera. De hade gömts i den angränsande skogen och besökarna tvingades lämna Little Sparta tomhänta. Walker skar sig därtill i handen när han klättrade in i templet och behövde bandageras. Efter vissa överläggningar beslutade man sig för att inte gripa Ian, utan lämnade Little Sparta för att invänta nya order. Finlays och Saint Just Vigilantes gick därmed vinnande ur det första slaget.2
Utstillingskatalogen som reven har funnet, ble utgitt av Lillehammer bys malerisamling, som også organiserte utstillingen, våren 1991. Det er en liten og uanselig trykksak, 40 sider i lommeformat, med bilder og kommentarer til verkene. Utstillingen er over, dette er det som er igjen etter den. Katalogen er digitalisert av Nasjonalbiblioteket. To oppslag er gjengitt nedenfor. Klikk på dem for å se katalogen i sin helhet.
Reven leser, og det bør også dere gjøre.
- Store norske leksikon, https://snl.no/Ian_Hamilton_Finlay, besøkt 16. mars 2025. ↩︎
- Filip Lindberg, «The Little Spartan War / The French War / The Follies War», Tydningen nr. 43–44, Stockholm 2022, s. 105–106. ↩︎
Reven takker Tydningen for tillatelse til å sitere mye. Temanummeret om Finlay og Little Sparta kan bestilles hos Audiatur bokhandel.
Reven er en rødrev. Den sitter i redaksjonsrådet til Cloaca Maxima.